Av Saknad vill jag gråta från djupet av mitt hjärta
Av Frustration vill jag snyfta och slå ner allt i min närhet
Av Sorg vill jag krypa ner under täcket och aldrig titta upp
Av Smärta vill jag inte säga ett ljud
Av Hopplöshet vill jag skrika efter tröst som ett barn skriker efter sin döda mamma
Av Nervositet vill jag både skratta och gråta
Av Upprymdhet vill jag springa en mil med ett fånigt leende på läpparna
Av Förväntan vill jag fnittra och hoppa omkring som en tok
Av Lycka och Glädje vill jag skrika så jag blir hes, dansa flummigt och skratta så det gör ont i magen

Snart svämmar mitt hjärta över. Det bästa är nog att skrika

---

I natt hade jag en konstig dröm. Det var jag och Whiplash. Vi hade en tävling där de som kom etta, tvåa och trea fick ta en stor tugga tårta. Maja kom etta, hon tog en stor bit. Tove kom tvåa, hon tog en lite mindre tugga. Innan vi hade kommit fram till vem som kom trea hade Maja slukat tårtbiten som trean skulle ha fått. Alla tittade häpet på varandra innan jag började skratta mer än jag någonsin gjort. Jag vet inte hur långt senare, men den här morgonen vaknade jag av mitt eget asgarv. Vad är det om inte lycka? Det är inte ofta man skrattar så mycket åt något som inte ens har hänt.

THE DREAM