Titta vad jag hitta! Det är nog bara Emma som möjligtvis känner igen denna lilla ägodel.


Jag hade ingen aning om att jag hade den där lilla saken kvar. Ni ser förmodligen vad det är. En sten. Eller rättare sagt, en halv sten. Jag vet inte hur många somrar sen det var, men jag kommer ihåg att jag och Emma satt i timmar för att hitta den perfekta stenen att dela på.

Vi satt på stenmuren med en 5-kilosvikt och krossade stenar, även muren blev lite krossad faktiskt.. Stenen skulle ha en jämn form för att delarna skulle bli hyfsat lika. Den fick inte vara för mjuk eftersom det då bara blev sand kvar när man hade krossat den.

När man väl hade fått en sten i två bitar var det viktigt att stenen såg hel ut när man satte ihop delarna. Det var också viktigt att den inte hade fått några märken efter vikten och att den hade en fin insida.

Tillslut hittade vi den perfekta stenen. Utanpå såg den ut som en vanlig gråsten, men inuti glittrade den!

Och delarna passade perfekt ihop, precis som vi.

Jag vet, jag är nostalgisk.