Jag har precis nästan gjort inbrott i mitt eget hus! Det var lite skrajigt faktiskt. När jag kom hem var ingen hemma, och dörrarna var låsta. Ingen nyckel hade jag med mig heller, de hade ju inte sagt att de skulle någon stans! Jag ringde till alla tre, men ingen svarade. Okej, nog för att det är varmt och skönt ute, men jag var svettig och ville bara in och dricka och lägga mig framför tv:n!

Efter cirka en halvtimme upptäcker jag att en av dörrarna till uterummet (som i sin tur leder in i huset) var öppet. Haha, tänkte jag, dumt att jag inte tittade efter där! Men ack nej, dörren in till huset var låst från fel håll så jag kom fortfarande inte in!



Då gick jag och tittade runt om det var några fönster öppna. Självklart var det Gillis fönster som var öppet, det som är 4 meter över marken. Jag suckade, gick ner till garaget och plockade fram vår längsta stege, bar upp den till huset och ställde den mot fönstret.

Chockad över att jag inte redan krossats under stegen började jag klättra upp. Det var ostadigt! Jag måste medge att jag inte var speciellt kaxig. När jag kom upp märkte jag att det var ganska långt mellan stegen och fönstret - det gick inte. Skakigt klättrade jag ner igen, tänkte att jag får väl sätta mig i uterummet och se på tv. Men nej, då var tv:n flyttad.



2 sekunder kommer pappa och Gillis cyklandes från badet, jag tog nyckeln, sprang vansinnig in och hällde i mig säkert en halvliter apelsinjuice. Det var gott.