"Håll ihop fingrarna men ta ut tummen", "Blinka med ena ögat på 2", "Ha avslappnade händer, men inte avslappnade". Det är ungefär så det låter på Whiplash träningar nu och det är inte klokt kom jag och Maxime på igår. "Det ska vara på 6 å så, inte 6 å!" Petigt är det, onaturligt petigt, men bra blir det nog.

Igår tränades det formation innan jag, Maja, Maxime och Tove åkte och handlade mat i två timmar (!) innan vi åkte hem till Maxime och lagade den. GOOOTT! Haha, vi har kommit på bästa presenten! Det var meningen att vi skulle titta på EM och VM-filmerna, men det saknades ett uttag i Maximes tv. Men vi hade bestämt oss för att se, så det var bara att åka till familjen Lindblom i Mälarbaden och trycka på play. Gud vilka minnen vi har säger jag bara. Vi är så jävla roliga. Och då menar jag hela Whiplash.

Vid 1 åkte jag och Maxime hemåt igen, vi fick backa och titta på skylten för att veta vart vi skulle, men det visste vi knappt i alla fall. Vi tog rätt väg sen ändå! Mycket prat på hemvägen och innan vi gick och la oss, så skapligt trötta imorse. Pierre ville träffa oss i ett "dödsviktigt" samtal, haha, innan vi åkte och tränade. Nu känns allt i formationen på plats, vilket lyfter bort en hel del stress. Skönt. Snart kommer Emmsan hit, ska väl se på Eurovision song contest med brorsan ikväll. Blir trevligt!

SO MUCH BETTA I'M FOR YOU