Korkad, tom och glad. Med det kommer lycka. Glad är liksom nyckeln i det hela, men det är inte alltid som glad är följden av att vara korkad och tom. Idag var jag korkad, jag blev tom och sen blev jag oglad.

Hur kunde jag tro att det för ett ögonblick var bra? Att allt var över och som vanligt igen? Det var patetiskt att ens hoppas på att få tillbaka dig som du var, och är, innerst inne. Kanske återvänder du en dag. Snälla? När jag är korkad blir jag tom, och alla ord, meningar, alla dina försök att dölja, studsar runt i min kropp utan något att fastna i. Echo-echo-cho-ho-o-o-o.. Oglad.

Det är så jävla frustrerande, för jag kan inte göra ett skit. De säger att man ska vara vänlig, behandla och bemöta som vilken person som helst, men det fungerar ju inte. När inte ens kärlek fungerar, vad ska man göra då? Vad begär du?