MEN VAD I HELVETE!

Jag säger si, du säger så, och fast det alltid har varit si ska det nu vara så.

Det går upp och ner, ut och in, fram och tillbaka, kors och tvärs och jag vet

inte vad jag ska göra för att få tillbaka det som var förut. Ingen tillit, ingen

tro, ingen förståelse, ingen givmildhet, inget "ok-jag-ger-mig-du-har-rätt",

ingenting som för ett halvår sen. Och här försöker man. Från början var

ytan stor, men hur mycket har jag nu att arbeta med? Det är bara upp till dig.




now time for dance and tomorrow we're so gonna have that fuckin' coffee