Jag älskar när klockan är 11:11, eller 14:14, eller 23:23. Eller som precis nyss, 09:09.
Känslan att dra fingrarna över näsan på dessa klockslag är obeskrivlig, man kanske kan beskriva den som tillfredsställande. Tänk att en sån liten yttepyttesak kan få en att må bra!

Många gånger har jag skrattat åt mig själv när jag lite diskret på bussen har gjort denna mannöver.
Och det gör ju det hela bara ännu bättre!

Tack Tove och Maja för denna magnifika må-bra-rörelse!