Jag har glömt. JAG HÅLLER PÅ ATT GLÖMMA SPANIEN, HUR KAN JAG?! Det känns som om det inte har hänt, som om det var en dröm. Varför glömmer jag? Det var ju bland det bästa jag gjort i mitt liv.

Kommer ni ihåg?

Nekare och Stekare. Bratsen. Closer på Carpe Diem. Strandtennisen.
Nadine. Rise Up. Sangrian. Luftkonditioneringen. Vägen till stranden.
Den stängda dagen pga lokalfesten. Påfåglarna. Glassen. Håkan.
Hamnen. Dansen på bordet. Det trasiga bordet. Kent. Nutellan.
Blåmärkena på olämpliga platser. Tia Maria-killen. Svetten.
Skiten i vattnet. Italienarna. Citronen i håret.
Harpluttarna till frukost. De skitiga skorna.
Vågorna. Mina ögon, ja-ag har så ont. Stormen.
Den stekheta sanden. Vår fina Alicante-teckning.
Citronyoghurten. Blåsningen av de svenska killarna.
Paraplyerna i luften. Hon som sprayade tavlor. Sandslotten.
De som arbetade i receptionen som visste vilka nycklar som var våra.
Turistattraktionerna på trappen i hamnen. Lättnaden när skuggan kom.




När jag tänker efter lite och ser allt framför mig kommer jag visst ihåg.
Jag måste bara återuppliva mina minnen då och då.