HOST HOST

Min lilla misse Amanda (tråkigt namn, jag vet, döpte henne när jag var 7) hade varit i borta i tre dagar. Så länge har hon aldrig varit borta. Jag började tänka lite dystra tankar och även om det bara är en katt, och med risk för att anses som fånig, dunkade det lite extra hårt i mitt hjärta när jag tänkte att jag kanske aldrig skulle få se min lilla pälsboll igen.

Men imorse, när jag fortfarande låg och sov eftersom jag hade sovmorgon, hörde jag ett litet krafs och ett mjaoande. Jag trodde först att jag drömde, men jag sprang ner till dörren och öppnade och där var min lilla älskling! Hon möttes av ett "HEEEEJ ÄLSKLING! Vart har du varit Mando, aldrig aldrig göra så mot matte igen plumsaaaan! Mushi-tushi-nuss!" á la bebisspråk.

Inte klokt hur man kan bete sig ibland, och som sagt, kalla det töntigt. Men glad blev jag, för det där är min enda älskling som har funnits där i snart 12 år!