Jag hällde upp youghurt i en tallrik och satte mig framför tv:n. Zappandet stannade upp när jag kom till ettan för en gångs skull, det var ett program som hette Självmordsturisten.

Programmet handlade om utländska människor som åkte till Schweiz för att få hjälp med att begå självmord. Och Nina, nu förstår jag vad du menar med att se vissa människor på tv som gör att du inte kan äta. Matlusten försvann helt och det berodde inte på att det var äckliga maskar på tv.

Nej, jag vet inte, det var bara obehagligt. Kanske lite äckligt, men inte äckeläckligt. Den här mannen satt i rullstol och andades genom en slang som satt fast under näsan. Jag vet inte vad det berodde på eftersom jag inte såg hela programmet. Han hade fru och barn, och ändå vill han inte leva. Jag som trodde att kärlek var lösningen på allt?

Man fick se när han drack vätskan som skulle få honom att dö, man fick se honom dö. Jag tycker det är så tragiskt. Hur människor kan må så pass dåligt att de vill ta sina liv. Vad har hänt dem? Vad har de varit med om? Samtidigt respekterar jag deras beslut, men jag har väl inget annat val. Mannens fru var liksom med under hela processen. Och trots mannens dåliga samvete (som jag antar infann sig när hans fru satt bredvid honom och grät) är alltså viljan att dö starkare än att göra dem han älskar lyckliga.

Men man måste kunna förlåta.

Vila i frid Farmor och Farfar