Å HERRE GUD Å HERRE GUD Å HERRE GUD

Det här kommer bli ett långt inlägg. Idag var det föreställning på Carlforsska, Section 12, det blev asbra med mycket folk och ljuset satt som en smäck. Jag har träffat många nya sköna människor, men den skönaste måste ändå vara Oskar. Jag ska berätta mer, men jag kan inte koncentrera mig på det just nu.

Å HERRE GUD Å HERRE GUD Å HERRE GUD

Jag tror jag blev förföljd ikväll. Jag var tvungen att ta halv tio-tåget från V-ås till E-tuna själv, sen skulle jag åka till mormor och morfar i Fröslunda med bussen där mamma hade ställt bilen och sen åka hem med den. När jag står och väntar på tåget går det förbi tre invandrarsnubbar, kanske 25-30 år. De kollar ganska mycket eftersom jag inte hade hunnit tvätta bort scensminket. De ställer sig inomhus och pratar och sen går en och en ut i taget, tittar lite på skylten och sen på mig innan de går in igen.

När tåget kommer saktar de in så att jag ska gå på först. Sen sätter de sig några rader framför mig. Då och då ser jag hur deras huvuden pluppar upp över kanten och glor på mig. Sen flinar de och viskar. Ja, jag har smink på mig, so what?! Jag vänder huvudet åt ett annat håll och tittar in i fönstret. De trodde säkert att jag inte såg dem, men det speglades i fönstret.

När några människor snett framför mig går av hoppar en av killarna dit och sätter sig och börjar flina och råglo. Några fulla killar börjar snacka med honom och han säger att han bor i Nyfors. När tåget har kommit fram går jag till busshållsplatsen och bussen kommer direkt, två av snubbarna hoppar också på. Hela vägen sitter de och flinar, stirrar och snackar på sitt jäkla språk. Sen hoppar de av efter mig på min hållplats.

Shitshitshit, tänkte jag. Jag började verkligen förbereda mig på att de skulle våldta mig, eller råna mig, eller slå ner mig. Jag tänkte på att jag hade ganska mycket pengar i plånboken och på hur jobbigt det skulle bli om jag blev av med mobilen eftersom alla nummer finns där. Sen fick jag nästan panik eftersom jag kom på att jag inte hade några pengar på mobilen.

Från busshållsplatsen till mormor och morfar är det några minuter att gå och jag gick så snabbt jag kunde. Jag hade inte tänkt att gå in till dem utan bara hämta bilen, men när det var 50 meter kvar till porten sprang jag dit, med min jävla väska som hade gått sönder, drog fram nycklarna och stängde dörren efter mig. De där äckliga jävla snubbarna följde fortfarande efter. När jag hade gått in i porten försvann de efter en stund, och jag satt där ett tag innan jag kutade till bilen och åkte hem. Efterlängtat hem säger jag bara.

Det låter som en historia, men nej. Det var länge sen jag var så där rädd, jag trodde nästan inte att det fanns sånna äckel på riktigt.