Maxime och jag tänkte som sagt fixa biljetter till Globen. Idag skulle biljetterna släppas kl. 10:00 på Quicken i stan och på Maxi. "Vi drar dit till halv tio!" sa vi i måndags. Igår fick jag höra att vissa skulle börja köa kl. 8.

"Okej, jag kan sträcka mig till att komma nio, men inte tidigare! Jag har för fan sovmorgon!"

Men vem var det som började köa imorse halv 8? Maxime. Och vem tog över tjugo över? Jag. Vafan? VAD HAR HÄNT MED MIG?! Men skit samma, jag ville ha biljetter och tur hade vi, för hade vi kommit åtta vet jag tusan inte om vi hade fått några biljetter. Eller jo, OM VI HADE DJURAT FÖRBI HÄLFTEN AV KÖN IN GENOM DÖRRARNA! Sååå respektlöst. Folket sprang in. Det var som om alla skulle ha biljetter till en Michael Jackson-konsert i stan eller något.



Längst bak i den cirka 100 meter (eller? Jag är sämst på att uppskatta) långa kön djurade folk för att få en biljett när dörrarna öppnades. Trodde de verkligen att de skulle komma förbi typ 200 pers? (återigen en gissning) Nej, jag fattar inte ens varför de stod i kö, det var ju redan kört.

"Shit, tänk om de flyttar fram tiden till 12 istället för 10. Då skulle jag fan inte orka stå kvar."
"Är du säker..? Skulle du inte?"
"Eller.. jo. Det skulle jag."

Som sagt, har man väl blivit insatt i något är det svårt att släppa. Jag tror att Maxime håller med mig!