24 Maj 2009, 22:35
Kommentarer (0)
HUVUDVÄRK&KOKNING&RÖSTEN
Jag har aldrig haft ont i huvudet. Aldrig vid baksmälla, av värme, vätskebrist, eller när man nu brukar ha ont. Det skulle vara intressant att veta hur det känns. Spänner det liksom, eller dunkar det? Inne i hjärnan eller vadå?
Det närmsta jag har kommit huvudvärk är kokning. Kokande ilska, irritation. Den allra värsta gången var en morgon på bussen. Framför mig sätter sig två väldigt lustiga människor, tjejer i min ålder, något år äldre. Utifrån det jag hörde lät de inte speciellt kloka. De lät som 3-åringar som ville låta vuxna. Och de pratade, och pratade. Eller pep kanske man ska säga. Om konstiga grejer som pokémon, varulvar och demoner.
De hade enooormt jobbiga röster. Speciellt den ena. Väldigt ljus, pipig och ryckig. En riktig besserwisser-röst. Jag blev så fruktansvärt irriterad. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, jag skakade, grimaserade och ryckte i hela kroppen. Mina ögon åkte in och ut, min mun öppnades-stängdes-öppnades-stängdes och jag hyperventilerade.
Jag bad att det skulle växa fram bollar på örsnibbarna som jag kunde stoppa in i mina öron. Det kändes ett tag som om jag skulle börja gråta. Eller svimma.
Hoppas jag inte skrämmer någon nu, det här är inte hur jag brukar bete mig när folk pratar. Jag kanske hade en dålig dag. Jag brukar faktiskt tycka det är roligt att tjuvlyssna på konstiga osmarta männsikor. Men det var den där rösten.
När de gick av tog jag ett djupt andetag. Det kändes som en sten föll från mitt hjärta och jag blev oerhört avslappnad. Tack, åh tack.
Det närmsta jag har kommit huvudvärk är kokning. Kokande ilska, irritation. Den allra värsta gången var en morgon på bussen. Framför mig sätter sig två väldigt lustiga människor, tjejer i min ålder, något år äldre. Utifrån det jag hörde lät de inte speciellt kloka. De lät som 3-åringar som ville låta vuxna. Och de pratade, och pratade. Eller pep kanske man ska säga. Om konstiga grejer som pokémon, varulvar och demoner.
De hade enooormt jobbiga röster. Speciellt den ena. Väldigt ljus, pipig och ryckig. En riktig besserwisser-röst. Jag blev så fruktansvärt irriterad. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, jag skakade, grimaserade och ryckte i hela kroppen. Mina ögon åkte in och ut, min mun öppnades-stängdes-öppnades-stängdes och jag hyperventilerade.
Jag bad att det skulle växa fram bollar på örsnibbarna som jag kunde stoppa in i mina öron. Det kändes ett tag som om jag skulle börja gråta. Eller svimma.
Hoppas jag inte skrämmer någon nu, det här är inte hur jag brukar bete mig när folk pratar. Jag kanske hade en dålig dag. Jag brukar faktiskt tycka det är roligt att tjuvlyssna på konstiga osmarta männsikor. Men det var den där rösten.
När de gick av tog jag ett djupt andetag. Det kändes som en sten föll från mitt hjärta och jag blev oerhört avslappnad. Tack, åh tack.
Kommentarer
Trackback