För ett tag sen tänkte jag att jag aldrig mer skulle få vara en jobbig tonåring. Inte för att jag tycker att jag är så jobbig, men ni förstår vad jag menar. Gnälla lite, skrika lite och vara lite dryg och taskig mot päronen och brorsan. När jag kom hem till Sverige skulle jag ju liksom vara 20 och det är ju inte samma sak som att vara 19 och tonåring, inte alls.

Men nu är det ju faktiskt så att mamma och Gillis kommer hit i januari, det vill säga innan jag fyller 20! Vilken lättnad. Antagligen kommer jag väl vara så glad när de är här att jag inte kommer vara speciellt jobbig, men man kan ju alltid låtsas. Detta känns väldigt bra i Julias hjärta.



Det är ju ändå så att även om man bor med "föräldrar" här så är det inte alls samma sak, vilket i och för sig är ganska självklart. Ikväll när jag skulle ut och cykla i mörkret fick jag höra "Now, in the dark?! Okay.. do you have a reflector? But be careful, okay?" och då tyckte jag de var så gulliga som brydde sig.

Om det hade varit mina föräldrar hade det liksom varit "men jaja, jag är för fan ingen baaaarnunge, låt mig bara draaa" med gnällig röst.

Men det är så det är och det trivs jag alldeles utomordentligt med :)