Idag när jag skulle lägga ungarna ville de att jag skulle sjunga Hakuna Matata på svenska för typ sjutti-elfte gången. Jag har sett att 3-åringen har mimat lite till den förut, men hon har aldrig velat sjunga. Tills ikväll när hon tog i för fulla muggar och lärde sina syskon "Hakuna Matata, de e urd so er haaa". Haha, det var en härlig syn. Eller ljud kanske man ska säga.


LG 3 älskar att ta kort. Fast oftast innebär det funny faces..

Sen ville de att jag skulle sjunga en annan random svensk "vuxen"låt. Den enda jag kom på var Öppna din dörr, fyfan vad dåligt av mig, det finns ju så mycket bra! Sen ville de höra en låt på engelska som svenskar sjunger. Och jag börjar sjunga på.. "i'm in loooove, with a fairyta-ale". Sämst jag är. Men de tyckte texten var väldigt rolig i alla fall. Jag sjöng också Money for nothing med Darin och Fula gubbar med Magnus Uggla. Jag måste fan ha några bättre i åtanke till nästa gång.

Trots mina dåliga låtval värmde det ändå i hjärtat när man hörde ungarna viska "She's really as good as Abba (daddy)". Naaaw. Om man är lika bra som Abba, då ska man vara lycklig, för killen är ju ungarnas idol. Att de tycker jag är bättre på studsmattan än honom är fan värt en pokal.