Idag frågade min host mom om det fanns någon chans att jag skulle extenda eller i alla fall stanna sommaren ut. Jag berättade hur jag tänker om att plugga, att jag ska söka något bara jag kommer på vad och något kommer det nog att bli och skolan startar i mitten på augusti och då måste jag vara hemma då och då och blablabla.

Hon sa att hon och host dad skulle tycka det vore så kul om jag ville stanna sommaren ut, men det funkar ju liksom inte om jag ska plugga och de måste ju få tag på en ny au pair i tid..

"But me and "host dad" don't want an other au pair than you Julia!"
"I don't want you to get another au pair either!"
"So stay..? Haha. We want you, but I guess we have to get another one.."
"I really want to stay, but I don't know how that is gonna work."
"Let's talk about something else, this is making me sad."
"I know me too. I don't want to go home haha."
"So don't.. haha."
"Ååååååh!"

Usch, vad jobbigt. De är så himla gulliga, men jag känner att jag har fått ut det jag vill efter ett år. Tror jag.. Hela vägen hem från skidbacken diskuterade jag och host mom pluggeri. Kanske kom jag en bit längre på vägen.