03 April 2011, 00:11
DANS&SKRATT&TÅRAR
FY FAN VAD JAG HADE KUL IGÅR!! Det hade jag inte väntat mig! Bakisdag tillsammans med Jon och Francie idag, hehe. Har inga bilder, men ni får gärna läsa om min kväll i alla fall..
Hela showen i sig var större än vad jag väntat mig, men b-skådisar, artister (t ex Aerosmith's basist Tom Hamilton), sportmänniskor (t ex hockeylaget Bruins' manager) och en bunt politiker så som the senator/major/governor of Massachusetts/Boston/USA. Tidningar och tv-team var där och fotade, intervjuade och filmade och det var helt fullproppat backstage.
När det var fullsatt (kanske 500 pers) var alla på kalashumör i sina scenkläder och scensmink och jag minglade runt med alla hit och dit, kände ju liksom inte någon så där! Snackade bland annat med the major of Boston's assistent som svansade efter sin boss hela kvällen och erbjöd mig att komma på en rundtur i the State House innan jag åker hem, haha.
Sen upptäckte jag vinflaskorna och, just ja, sen lärde jag de två snubbarna koreografin som de skulle dansa med mig om sisådär 10 minuter.. Såg säkert jättebra ut! Efter ett par glas vin var det upp på scenen och röja med "Lady Gaga" och det var all in som gällde! SÅ JÄVLA KUL!! Så söta sms av hostarna som satt i publiken fick jag också.
Delade sen en flaska vin med någon government-snubbe innan alla var upp på scenen för avslutet och Francie's (som var bossen över hela grejen) tal. Mötte upp familjen, Jon's föräldrar, hans syster med man, Francie's mamma och andra bekanta till familjen och alla var så "stola" och "impressed", haha. Warm up-moves kanske är vad man ska köra med på scen framöver!
Sen började alla släktmänniskor säga hej då, for good liksom, och jag blev så himla rörd av allt de sa och jag grät och grät och grät och sen fick de mig att skratta, skratta, skratta. Fy fan vad jag älskar dem. Och de fick de veta med basta, tänk vad lite vin kan göra.
Sen hamnade jag med Jon på grannpuben där vi träffade massa roligt folk och drack margaritas. Jag var duktig och hjälpte Jon att inte slösa pengar = "YOU CAN'T LEAVE YOUR GLASS HALF-FULL!! DRINK!" Sen mötte vi upp Francie på House of Blues för en sista drink innan det var dags för mig och Jon att åka hem.
Jag pratade, pratade, pratade i de 15 minuter det tog att åka hem, sen fortsatte vi prata, prata, prata om ALLT, jag vet inte hur länge. Fyllesnack ja, men om ypperliga ting. Det blev nog en del gråta gråta gråta också, men det var skönt. Snacka om att lätta på hjärtat.
Kommentarer (0)
Hela showen i sig var större än vad jag väntat mig, men b-skådisar, artister (t ex Aerosmith's basist Tom Hamilton), sportmänniskor (t ex hockeylaget Bruins' manager) och en bunt politiker så som the senator/major/governor of Massachusetts/Boston/USA. Tidningar och tv-team var där och fotade, intervjuade och filmade och det var helt fullproppat backstage.
När det var fullsatt (kanske 500 pers) var alla på kalashumör i sina scenkläder och scensmink och jag minglade runt med alla hit och dit, kände ju liksom inte någon så där! Snackade bland annat med the major of Boston's assistent som svansade efter sin boss hela kvällen och erbjöd mig att komma på en rundtur i the State House innan jag åker hem, haha.
Sen upptäckte jag vinflaskorna och, just ja, sen lärde jag de två snubbarna koreografin som de skulle dansa med mig om sisådär 10 minuter.. Såg säkert jättebra ut! Efter ett par glas vin var det upp på scenen och röja med "Lady Gaga" och det var all in som gällde! SÅ JÄVLA KUL!! Så söta sms av hostarna som satt i publiken fick jag också.
Delade sen en flaska vin med någon government-snubbe innan alla var upp på scenen för avslutet och Francie's (som var bossen över hela grejen) tal. Mötte upp familjen, Jon's föräldrar, hans syster med man, Francie's mamma och andra bekanta till familjen och alla var så "stola" och "impressed", haha. Warm up-moves kanske är vad man ska köra med på scen framöver!
Sen började alla släktmänniskor säga hej då, for good liksom, och jag blev så himla rörd av allt de sa och jag grät och grät och grät och sen fick de mig att skratta, skratta, skratta. Fy fan vad jag älskar dem. Och de fick de veta med basta, tänk vad lite vin kan göra.
Sen hamnade jag med Jon på grannpuben där vi träffade massa roligt folk och drack margaritas. Jag var duktig och hjälpte Jon att inte slösa pengar = "YOU CAN'T LEAVE YOUR GLASS HALF-FULL!! DRINK!" Sen mötte vi upp Francie på House of Blues för en sista drink innan det var dags för mig och Jon att åka hem.
Jag pratade, pratade, pratade i de 15 minuter det tog att åka hem, sen fortsatte vi prata, prata, prata om ALLT, jag vet inte hur länge. Fyllesnack ja, men om ypperliga ting. Det blev nog en del gråta gråta gråta också, men det var skönt. Snacka om att lätta på hjärtat.
Kommentarer
Trackback