Idag den 22 januari (i Sverige, snart i USA!) fyller min allra bästaste älskade Emma 20 år! Eftersom 20 är en ganska stor ålder tänkte jag dra ett ganska stort inlägg dagen och Emma till ära.

Jag träffade henne första gången för 13,5 år sedan, när jag precis hade blivit hennes granne ute på vischan. Det var en sommardag och jag fick höra av Emmas mamma Marie att hon satt inne och tittade på Disneydags. "Tjingeling" sa jag och min första tanke om henne var "Vilka stora ögon hon har".





Sedan dess har vi i stort sätt varit oskiljbara. Trots olika kompisgäng, olika skolor och nu på senaste olika städer FINNS DET INGENTING SOM KAN SKILJA OSS ÅT. Det handlar inte om att träffas 6 gånger i veckan eller att prata med varandra varje dag (även om det dock har varit så en hel del), det handlar om att med säkerhet veta vart man har varandra. Trots att jag kanske inte vet de senaste nyheterna i hennes liv vet jag exakt vart jag står hos henne och hon vet exakt var hon står hos mig. Så fruktansvärt nära.




Varför? Jag vet inte. På många vis är vi fullkomligt olika. Men gud vad vi är lika. Att asgarva sig igenom en hel natt, eller kanske ligga tätt och kramas i en stuga efter att ha blivit nästan ihjälskrämda av systermannen. Att gråta tillsammans på mjölkpallen i regnet dagen innan jag åkte till USA. Att tillsammans bli sedda med oförstånd av föräldrar förstummade av vår förmåga att veta exakt vad den andra pratar om efter en mening innehållandes "Jaa, han, jooo, men jag, precis!". Det kallar jag vänskap.

Hon har varit kompisen som alltid stått på andra sidan av alla andra, som alltid stuckit ut, varit självklar och nummer ett. Just för att hon är den jag vill vara med när jag helst vill vara för mig själv. Jag älskar dig Emma Bäckman.