Så, dykningen. Vi kollade en liten film och gick igenom lite basics (hur man tömmer cyklopet på vatten under ytan, hur man byter munstycke om luften tar slut, signs och blablabla..). Vår instruktör var en lång, blond, spinkig amerikan vid namn Nick som lite lätt liknade Sid i Ice Age.

Vi tränade grunderna i grundt vatten och sen simmade vi vidare från stranden, kollade in korallerna och fisklivet vid ön, knappade lite på de försjunkna bankomaterna och simmade genom en skog. Sjukt cool känsla, även om det var lite obehagligt där i början.

Det coolaste var att ligga på armbågarna på havsbotten, 10 meter under ytan, bredvid en rosa anemon och kela med och bli pussad av svartvita clownfiskar. Så söta! Dagen därpå avancerade vi och åkte ut med båten till D Lagoon där vi tumlade i vattnet baklänges från båten och sen simmade ned dryga 10 meter.

Cyklopet ville inte sitta på plats, det tog in vatten och jag tömde och tömde och tömde det (som vi lärt oss under ytan) och koncentrerade mig på att inte hetsa. Fixade sig till slut och vi simmade runt bland färgglada firrar i en äng av koraller, större här ute, tog kort med en rocka och några äkta Nemo-fiskar och UJ så härligt det var.

Jävla skit att CD-skivan som vi köpte med fotona visade sig vara tom/i fel format.. Sugit, bilderna var kanon. Sittandes på botten hörde jag sen ett konstig ljud. När jag insåg att det var jag själv som knäckte fingrarna fick jag koncentrera mig starkt på att inte börja skratta.

Skrattattacken kom ut sen uppe på ytan efter någon halvtimme. Svårt att sluta, ja. På hemvägen skymtades en sköldpadda längs med båten.