Tog äntligen water taxin till taxipojkarnas stora glädje. De bråkade om vem som skulle ta oss över till den lilla ön - Pulau Kecil, innan vi äntligen kom iväg. Att doppa sig en halvtimme senare, med väskor och kläder av var underbart och för tusende gången hörde jag mig själv säga "oh-fy-fan-vad-skönt" innan jag med ett stort smile sjönk under ytan och gullade lite med de randiga fiskarna. Paradiset.

Sen solade vi och läste vi innan vi sprand på en enorm iguana inne i en av butikerna.
- WAAAH!! Does this happen often?!
- Nuh, sometimes. sa snubben och hyssjade ut giganten ut på stranden igen.

Vi hade också en nära-döden-upplevelse när en stor kokosnöt med ett dovt THUD landade två meter ifrån oss.. Tur att det var den som spräcktes och inte vår skalle, tänkte vi innan vi plockade upp den och smakade färsk kokos.

Matrutiner? Frukost serverad av den alltid lika glada och gulliga "thank-you-so-much"-servitören runt nio, fruktsallad/smoothie/musli/pannkaka runt 14 och till slut en fancy middag för MAX 40 sek vid 20-tiden. Fortfarande faschinerad av de sjukt låga priserna.

En kväll fick vi äntligen svar på vår fråga "Hur kan Malayanerna svenska och HUR vet dem att vi är svenskar?" På restaurangen:
- Hej! Välkomnda! Gurka? Hur mår du, ja, vi ses imorgon! Smaklig måltid!
- Hey, how do you know we're Swedish?
- What, where're you from?
- Sweden!!
- Oh, because you're so pretty!
- You know you're speaking Swedish, right? We actually understand what you're saying.
- Oh really?! I thought it was Norweigan!

Haha.. Sista halvdagen ute på Perhetian och vi tog båten, taxin, flyget till KL. Men herregud vilka paradisöar. Det är inte varje dag man kan gå i bikini i 16/24 timmar, de enda kalla vindarna kommer från ac:n och man kan gå barfota till middagen. Inte händer det heller ofta att man fortfarande har sand mellan tårna efter att ha duschat.