Åkte från lägenheten i Sao Paulo halv fem igår kväll och var på flygplatsen kvart i sju. När vi åkte andra hållet i onsdags tog det 50 minuter, så ja, det var en del trafik! Stavade just "trafik" med två f samtidigt som jag tänkte "traffic" - great. När jag kom fram till flygplatsen var alla Delta Airlines-passagerare placerade i samma kö oavsett flyg = kön var extreeeeemt lång. Sträckte sig till andra terminalen. Oh boy. Mitt flyg skulle gå 21:10. Jag hann stå i 40 minuter och röra mig ca. 10 meter innan en gubbe kom och ropade fram alla som skulle till New York 21:10 - PHEW! Huxflux hade jag gått före 95% av kön och hade lämnat av min väska och fått min biljett på ett chillevipp!

 

Nio timmars flyg till New York över natten, snabbt byte och sen bara 35 minuter till Boston! Gissa om jag blev glad när jag äntligen såg Prudential och Hancock Tower precis innan landning. Fick väskan snabbt och tog en taxi, ett fett leende satte sig i facet när vi åkte förbi Charles River, åkte på Storrow Drive och föjde skyltarna mot Boylston St Outbound. Vägarna som jag kört på så många gånger! Bara att se de olika namnen på dem fick mig att rysa.

 

Väl på Boylston St/Route 9 fick jag guida chauffören till huset, så himla härligt att se vägarna i fina Chestnut Hill igen. Och där, där var min gata! Mitt hus! För första gången på nästan 17 månader - underbart! För att inte tala om hur det var att gå in i huset. Åh. Exakt samma lukt som då. Jag såg mig själv stå och laga mat till ungarna vid spisen, dansa i vardagsrummet och titta på baseball i soffan. Såg hur små de var när jag först kom - 3, 5 och 7. Daph var ju så liten! Nu 6 år gammal. Mitt gamla rum, så vitt. Tog en dusch i mitt gamla badrum. Så sjuk känsla. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför, det är bara så många känslor och minnen kopplade till hela stället.

 

Jag vet, massa snack som inte ni läsare tycker är så intressant, men det var stort för mig! Jag gjorde mig iordning och gav mig ut för att ströva runt lite i området. Chestnut Hill och Brookline - så himla grönt och fint och vackert! Jag ville bara gå runt och komma ihåg, känna igen, gå på varje gata jag gått på och inte missa någonting. Jag strövade i fyra timmar. De kommande dagarna blir det downtown och Harvard också!

 

Jag började på vår gata. Så fin.

 

 

Fortsatte till Route 9 för närmaste Starbucks och köpte mig en iskaffe i värmen! Gick sedan in på CVS, bara för att kolla, samma sak med StarMarket. Vilka minnen! Vilken mataffär! Vilken mat! Kunde inte låta bli att köpa de klassiska black corn tortilla chips och en burk peach salsa.. Gick förbi post office och the T också!

 

Sen fortsatte jag åt andra hållet till fina the Reservoir. Så många gånger man gått eller sprungit runt den! Här var jag så glad att jag skuttade fram med världens största leende. Mötte massa collegestudenter ute på löparrunda, och så klart kanadagässen!

 

Fortsatte ner mot Cleveland Circle där folk kastade baseball på fielden.

 

Var också tvungen att köpa en frozen yoghurt på Chill för att hedra min och Matildas första date för tre år sedan!

 

Fortsatte ner mot Coolidge Corner och tittade in på Athan's där jag och Camilla suttit så många kvällar.

 

Så fina, nästan europeiska gator. Grönt, fint och varmt! Man måste ju förstå varför jag älskar det så mycket. Och då har jag som sagt inte ens varit nere i stan än!

 

SÅ FANTASTISKT HÄRLIGT ATT VARA TILLBAKA!