Jag började den efterlängtade Kent-konsert-dagen med en frukost ute i solen innan jag åkte iväg och jobbade mina 6 timmar på Marys. Lämnade den sista disken på ett strålande humör och skyndade hem till datorn och hög Kent-musik!

 

Jag var så taggad att jag inte riktigt visste vart jag skulle ta vägen, jag svettades! En stund efter fem kom fem brudar över för lite smått och gott och vin. Runt sju-snåret tog jag och mamma en taxi till Sundbyholm där vi sedan stod och väntade i drygt en timme på att showen äntligen skulle börja.

 

Prick nio drog de igång! Så bra, så bra.

 

Första halvan var bäst, andra var bästare. "Jag ser dig" fick mig och mamma (och efter någon minut Emma!) att hoppa och dansa som tokar. Så HIMLA UNDERBAAART!!

 

Sen var det dags för "Låt dom komma" - FANTASTISKT!! De två låtarna på rad var en sådan energikick, delad förstaplats för kvällen.

 

Andra låtar på förstaplatsen var "747", "Utan dina andetag" och låten jag bara lyssnat på under den senaste veckan; "Det finns inga ord". Så himla vacker. Rörd är det rätta ordet. Extra bra är ju förstås också det klassiska sistanumret "Mannen i den vita hatten". Men också hemsk, för då vet man att det är slut. Men som sagt; UUUUNDERBAAAART!!