Tänker mig tillbaka till sommarmorgnar i Edebylund. Jag kunde ställa klockan på sex en sommarlovsmorgon för att sömndrucken med täcket lindat runt mig och kudden i handen gå ner för trappen, ut genom dörren och klättra upp på studsmattan. Det luktade sommar och både gräset och studsmattan var fuktig av dagg, luften var sval, nästan kall.

 

Täcket la jag åt fel håll så att jag kunde ligga på en halvan och dra resten över mig. Ansiktet riktade jag mot skogen, där solen höll på att gå upp, men ännu inte hade stigit över träden. Där låg jag sen och njöt i värmen med täcket upp till hakan, fågelsång i öronen, blomdoft i näsan och solen på väg upp i ansiktet. NJÖT. Vid åtta-niotiden blev det för varmt, då åkte täcket av.

 

Ibland spenderade man hela natten på studsmattan, gick och la sig och sov under bar himmel. Det kunde man göra på landet. Ibland gick man ut mitt i natten för att det var för varmt inne i huset. Ett fåtal gånger satte jag klockan på fyra, lindade täcket runt mig och gick barfota ner till mjölpallen med brevlådorna 300 meter bort. Där kunde man se soluppgången från start, när den gick upp över åkern. En flicka, halv fyra en sommarmorgon, iklädd täcke, på en mjölkpall. Vilken syn, men åh så härligt!

 

Nu är ju det här solnedgångar, men det spelar inte så stor roll. Alla är från Edeby. Det är vackert!