Fick som vanligt många frågor från security väl inne i landet eftersom de frågar vad man ska göra där, au pair-tiden kommer upp och de då vill vara stensäkra på att man inte kommer hit för att jobba svart. "So you HAVE to be back in school in a week?", "They let you have ONE week off?", "When was the last time you worked here?", "Why were you here last year?". Jaja, jag kom igenom utan problem i alla fall.

 

Hittade Francie, Sarah och Daphne - åååh så härligt! Så glatt, exalterat och underbart! Vi sprang runt lite i en park och hoppade runt innan vi åkte hem till Brookline. Jag. Måste. Bo. Här. Igen. Det är ju helt fantastiskt underbart, jag älskar området och amerikaner över huvud taget! I alla fall i den här delen av landet, där de kan bete sig som vanligt folk.

 

 

Idag var vi och tittade på Boston Marathon. 27 000 människor från hela världen är med i loppet, tusentals människor står längs med vägen och hejar. Några JÄVLA idioter (fortfarande okända) har placerat bomber vid målgången. Två människor döda, runt hundra skadade. Det ligger kroppsdelar på gatan. Boylston Street, där man gått så många gånger, och bara ett kvarter från Jon's kontor. Så. Jävla. Sjukt. Och så hittas fler bomber, PÅ ETT HOTELL i närheten och under läktarna. Alla är rejält skakade här i stan, presidenten har talat, och jag är glad att vi åker till NYC imorgon för ett par dagar. Det gör ont i hjärtat, det är ju min stad. Och Camillas. Hur fan kan folk vara så jävla sinnessjuka?

 

 

Förutom det - underbart, jag vill inte åka tillbaka.