I torsdags eftermiddag tog jag bussen in till Cambridge och Harvard Square. Bara för att vandra omkring med en kaffe, gå runt lite på Harvard, i affärerna och njuta av solen. Så fint! Under dessa fyra timmar såg jag fyra människor som satt och grät i sin ensamhet – på en bänk med huvudet i händerna, på busshållplatsen, på Starbucks och på bussen. Kan ju vara av vilken orsak som helst, men det var ju bara en sak som fanns i huvudet. Hemskt. På kvällen myste jag med familjen och såg den sista Harry Potter-filmen med Sarah.

Fredagen skulle bli min shoppingdag i Boston och jag skulle möta en vän i stan. Jag vaknar till nyheterna att de misstänkta har varit i skottdrama med polisen, att hela Boston är i lockdown och allt är stängt. Ingen shopping för mig! Det visade sig också att en av de två bröderna dött och att den andra gömde sig i Watertown, några kilometer från vårt hus. X antal helikoptrar flög över huset och hela händelsen var bara så filmisk! Vi satt hemma på tomten och njöt i solen, och ett par timmar senare på förmiddagen uppmanade polisen även vårt område, Brookline, att hålla sig hemma.

Jag och Francie drog dock ut på en kort löprunda runt the Reservoir, verkligen spöklikt dött, inte en bil (förutom polisbilar), inte en enda människa som var ute och gick. Sjukt! Senare på dagen tog Francie och ungarna med mig på en liten shoppingrunda i alla fall, så ett par färgglada nike sneakers och en del annat stuff fick jag med mig!

Efter att ha handlat och njutit av en väldans god middag på Whole Foods bestående av sushi, spring rolls, tofu, caesarsallad och bärpaj satt vi klistrade framför tvn tills polisen äntligen tagit den misstänkte som gömt sig i båten. Tror att hela landet, men framför allt Boston, tillsammans drog en lättnadens suck. Kvällen avslutades sent hemma hos Martin med en del välkända ansikten, hemma var jag halv sex och tre timmar senare njöt jag av att ha två flickor knackandes på dörren!