Jag vet att jag har en förmåga att bli upprörd, hetsig och irriterad över småsaker. Inte på allvar oftast, men så där så att jag inte kan hålla emot ett litet utbrott. Det brukar handla om små saker som egentligen inte betyder något, men som man stör sig på. Exempelvis människor på facebook som skriver en uppdatering bestående av x antal meningar vilka alla avslutas med ett utropstecken eller fler.

 

"Idag var jag på sjukhuset!! Fy vilken dålig serivce alltså!! Jag tror knappt att det är sant!! Jag kom dit och fick sitta i två timmar!! Och ingen ens frågade hur jag mådde!!"

 

Sjuuuukt irriterande och FULT! Jag stör mig också på programledaren i "Vem kan slå Filip och Fredrik", men det gör mamma med, så det är okej. Tror föresten du skulle smälla av om du hörde hur jag, Camilla och Matilda sitter och kommenterar varenda rörelse, utseende och uttalande under tiden vi tittar på the Bachelor. Inte en tyst minut. I alla fall, att Zlatan inte kan se folk i ögonen stör mig också. När jackan sitter obekvämt eller när jag inte får filten att ligga som jag vill på två sekund får jag ofta ett hetsigt tre-sekunders-utbrott.

 

MEEEN. The big BUT. Detsamma gäller positiva saker! Nu menar jag inte att jag blir irriterad och hetsig över bra och positiva händelser, men jag menar att jag kanske lättare än många andra UPPSKATTAR de små sakerna. Exempelvis att vara superexalterad en morgon över att veta att man ska se "Bonde söker fru" på kvällen. Eller att fortfarande högljutt njuta av min turkiska yoghurt med diverse tillbehör, trots att jag äter det så gott som varje dag. Mycket gör mig glad, lätt!

 

Dessutom är jag i stort sätt aldrig sur eller har dåliga dagar. Då tycker jag det är bättre med korta utbrott blandat med glada utrop. Så det så!