"Det här är carpe diem inkarnerat!" blev jag presenterad av min klasskamrat, "om någon hinner fånga dagen så är det du" skrev Berit. Jaså, är det så? Det har jag inte ens märkt av själv, men det är väl ännu bättre i så fall!

 

Min midsommarafton var väldigt lugn och skön och ganska perfekt utan knussel. Jag startade dagen med 8 km powerwalk på en timme med Alex & Sigge i morgonsolen. Sen körde jag den vackra vägen ut till Slänten, släta, smala asfaltsvägar med fält, åkrar, grönska, skog, blommor och djur så långt ögat når - så fint! Här plockade jag smultron, tog fina bilder, avnjöt midsommarlunchen och -tårtan i solen/blåsten/midsommarvädret. Kaffet smakade oerhört gott. Maten och tårtan också, trots att både jag och mamma fick varsitt utbrott på grund av den sega (men mycket goda) kladdkakebottnen.

 

Vid kvällningen åkte jag vidare ut till Edeby och Emma där vi åt en liten middag och tog en lång promenad i sommarkvällen. Under den sista kvarten ville vi bara hem och slänga oss i fåtöljerna med varsin skål med gott. Det gjorde vi, efter att vi hade plockat våra sju sorters blommor som vi sov på. Det var en glad midsommar, helt enkelt. En carpe-ad diem.