En jättefin helg i Oslo har vi haft, precis som jag trodde! Premiär i Norge för både min och Camillis del också för den delen, vilket är svårt för göteborgarna att förstå då det bara tar 3,5 timme att ta sig till Oslo med buss! Det jag dock helt hade missat att tänka på, men som jag så väl visste, var att Alina jobbar i Oslo. Efter tio minuter på bussen lät det så här:

 

"Men vänta nu, ska vi träffa Alina?!"

"Tihi, kanske det.."

"Ska vi bo hos Alina?!"

"Kaanskeeee?"

"JAHA, hela grejen går ut på att vi ska HÄNGA med Alina!!"

 

Så trots att jag anat vart vi skulle fick jag ju en jätteöverraskning i alla fall! Kom fram till att jag och Alina inte träffats sen oktober 2011, så det var en kär reunion.

 

 

 

Fredagskvällen invigdes med tacos, och hela lördagen spenderades med att gå runt i fina Oslo (som vid första anblicken var ganska skabbigt och nergånget, men som snabbt visade en soligare sida). I ungefär sex timmar gick vi runt och tittade på Operahus, Vigelandsparken, Kongahuset, rådhuset och annat fint. Trots hoppsasteg och trestegstävling mitt på stan var det ganska kalla och trötta fötter som landade hemma hos Alina och norska Fredrik. Fredrik är för övrigt världens mest pedantiska 25-åring tror jag. Supertrevlig, med ett kliniskt rent och organiserat hem. Väldigt fin lägenhet!

 

En dundermiddag tillagades även denna kväll innan det var dags att gå ut och skaka rumpan (och gå hem i högklackat i typ 45 minuter) och på så sätt avsluta lördagsnatten! Söndagen var lite mer chillig och solig, men väldigt mysig.

 

En mycket bra helg med otroligt många skratt åt det norska språket, som faktiskt ÄR väldigt roligt. För vem döper om Harry Potter-karaktärerna till Humlesnurr (Dumbledor), Langballe (Longbottom) och Dudleif (Dudley)? Fruktansvärt kul. Men där gick gränsen för Fredrik: "Du ma ikke kjøre med Harry Potter, hvor gar grensen da! Det er IKKE morsomt, ikke morsomt med det!" Typ något sådant sa han. Att nöt heter "storfe" och köttfärs heter "køttdeig" bidrog också till skratt, på samma sätt som förvirringen vid inköpet av gräddfil (eller vad det nu var):