I onsdags klockan 23:00 hördes två knallar som skrämde skiten ur mig och Camilla. Det var Liseberg som firade 90 år och som bjöd av en fyrverkerishow utan dess like. När vi insett att det inte var bomber vi hört slog vi oss ner på Camillas rumsmatta och betraktade showen genom vårt fönster - perfekt utsikt! I en kvart höll de på, och det var som sagt helt spektakulärt.

 

Efter ett par minuter blir liksom de färgsprakande explosionerna på den svarta himlen hela ens värld. Det är uppslukande, som en film på näthinnan, som att befinna sig inuti en sådan där glob med en liten stad som man skakar om. Man befinner sig inuti den där kupan, och det enda som finns där är dessa ljusblixtar, smällar, sprak och rörelser i olika hastigheter i en enda röra. Fint.