Jag vet inte, men det är något speciellt med flygplansmat. Vissa människor hatar det. Jag kan väl hålla med om att det som serveras på planen inte alltid är det godaste jag ätit, och det kan även se lite grått och konstigt ut. Men jag älskar den.

 

Jag vet inte om det beror på att man ofta är lite hungrig när man går på planet. Exalterad brukar man ju även vara, det kanske spelar in. Men hur som helst är det något som lukten som sprider sig i planet när man lyft och flyger stadigt mot sitt mål. Man tittar bak i gången för att se flygvärdinnan med vagnen, och det tar SÅ lång tid. Ibland har man fått en meny innan, det kanske finns tre olika varmrätter att välja på. Ibland middag OCH frukost. Då längtar man dit också, trots att det innebär flera timmar av natt i obekväma ställningar i flygstolen.

 

När maten väl kommer öppnar man förväntansfullt upp de olika små lådorna, ibland med både sallad, frukt, huvudrätt, bröd, kex, ost, och en liten efterrätt. Som en liten picknick! Då spelar det ingen roll att det inte är det bästa man ätit, eller att efterrätten är lite för onyttig, för det smakar SÅ bra. Ofta lensar jag hela brickan, det är roligast. Sen kommer kaffet, eller kanske vinet, och man kanske avnjuter det framför ett avsnitt av Vänner på den lilla tv-skärmen. Det är ju lycka.

 

Till och med under den dryga timmen vi flög fram och tillbaka till Taipei fick vi en liten munsbit. Ett vitt bröd, i stort sätt enbart gjort på luft, fyllt med kyckling och smält ost. Serverad i en plastförpackning. Så äckligt, tänker då en del. Ja, men så gott.

 

Därför är det ju supertur att jag och Katrina precis bokat ett flyg till Singapore den 4e oktober! YAY!!