Imorse 8:55 satt jag och Emma redo att klicka på "uppdatera" för att snabba åt oss varsin biljett till Ullevis #Kentfest. Jag tvivlade egentligen inte på att jag skulle norpa en av de ca. 30 000 biljetterna, men ändå var jag nervös, med hjärtat snabbt bultande och ett jag-vill-gråta-och-skratta-på-samma-gång-ge-mig-en-nedrans-biljett-i-min-hand-bara-känsla. Därför fick jag nära på dåndimpen när jag 9:00 placerades i Ticnets kö. I fem minuter satt jag där, stirrade på skärmen och såg hur den blå cirkeln fylldes på då och då. Jag stängde till och med av ljudet på tv:n och kavlade upp ärmarna för att vara redo. Och så "poff" var jag inne, och klickklickklick, 590 spänn fattigare och jag hade biljetten i min hand! Eller ja, i min mail. Men ändå.

 

Nu i efterhand vet jag ju att mamma fick biljett några timmar senare. Men det spelar ingen roll, jag var nervös ändå. Och för informationens skull gick det åt ca. 10 000 biljetter mellan min och Emmas bokning, och då satt vi båda som sagt redo klockan nio. HerregudarnS vilken utläggning! Trots den något hetsiga morgonen var det ändå en av denna våffeldags höjdpunkt som annars bestått av att i timmar formulera syfte och frågeställningar och hitta någon form av relevans av vår kommande C-uppsats.