Igår var det först och främst dags för THE final rose med Juan Pablo, årets bachelor. Vi var alla taggade utan dess like då 1) avsnittet faktiskt kom ut i tid, det vill säga på tisdagen och inte idag och 2) Alina kunde dessutom ses på kvällen, vilken var den enda dag i veckan som skulle funka. PHU! Inte kunde vi ha väntat ändå till nästa vecka heller. Så fram med ljuset, rosen, brickan, girlanden, ballonger, kex, ost, vindruvor & vin, och så äntligen PLAY. Jag säger då det.

 

Andra hålltiden för kvällen var mellan 23-00 då Kent lovat att släppa sin singel. Om Twitterflöden kunnat svämma över skulle Kents för länge sedan översvämmats av de överhypade och exalterade tweetsen i slutminuterna innan länken med låten äntligen damp ner efter x antal uppdateringar.

 

Ungefär 23:23 spelades den ur mina högtalare och jag kan inte längre vara objektiv när det gäller Kent. Den var bra, jag älskar introt, texten är bra. Den växer ju fler gånger man lyssnar på den och imorse när solen lyste in genom fönstret tyckte jag mig känna att låten hade en riktig sommarfeeling, trots den negativa texten. Jag skulle ljuga om jag sa att det var det bästa jag hört, eller att den ens kommer i närheten av Inget kunde röra oss, vilken jag och mamma i stort sett satt och lipade till när den släpptes. Men de är genier, så bra. Jag tänker inte recensera mer än så utan längtar nu ännu mer till Valborg och skivsläppet!

.