På tåget ikväll kom det fram en något äldre man till mig som ville ha hjälp med att tyda en dikt. Det hördes att hans modersmål inte var svenska, men han pratade språket utan större problem och utan svårigheter för mig att förstå honom. Dikten var alltså skriven på svenska och jag trodde först att han ville att jag skulle översätta den till engelska. Sen förklarade han dock att han förstod nästan alla ord men inte kunde förstå vad de betydde tillsammans.

 

Att "översätta" dikten var lättare sagt än gjort. Komponerad på gammal svenska och innehållandes liknelser och metaforer av alla dess slag, och precis som han sa - med ord som var och ett för sig hade mening men tillsammans inte betydde något alls utan krävde att man läste mellan raderna och tolkade dem själv.

 

Att förklara vad "falska stjärnor" betydde ("men hur kan stjärnor vara oärliga?") och att "Du, Världen" ("menar han din värld eller vad menar han?!") innebar att skribenten syftade till att personifiera världen gjorde att konversationen med mannen blev en aning invecklad. Att "må" som i "Vart jag än färdas må" i detta sammanhang inte betydde "mår" som i "hur mår du" var också svårt att förstå för den utländske mannen. Det var ju knappt så att jag förstod själv! Till slut nöjde han sig med förklaringen att skribenten var bitter på Sverige och världen i allmännhet.

 

Poesi, vilken invecklad historia.