Kärlek mellan två personer är när båda uppskattar varandra, utan att någon behöver anstränga sig. Person A tycker att person B är helt fantastisk för att B anstränger sig, gör och säger dittan och dattan. Men person B har enligt sig själv inte alls varit fantastisk eller ansträngt sig minsta lilla, för vadå - det som B sa och gjorde var ju helt självklart? Det tycker inte person A, som menar att B är den snällaste, underbaraste, finaste, roligaste, sötaste, snyggaste och bästa i hela världen. Det är ju jättebra och ännu bättre är alltså att person B tycker likadant om A.

 

Jag skulle ändå vilja påstå att Erik ansträngde sig igår när han lagade trerättersmiddag med tema, med ingredienser han vet att jag gillar, och med en meny som var eldad i kanterna "som en karta brukar vara du vet, för temat är ju havet, och där finns ju pirater, och de har ju kartor". Jag gillar ju sådant där. Ibland har jag en del grejer för mig, och ni som känner mig borde veta, att när en karl lagar trerättersmiddag åt mig, med tema, och skattkartemeny, och med saker på menyn som kavring, "potatispuck" och nötkolapaj - då, då faller jag så hårt. Nu hade jag ju redan fallit för den här karl'n, men jag föll ännu djupare. Precis som varje dag och i tisdags till exempel, när han kom hem med ett pepparkakshus.