Påsklov, solsken, snö och skidåkning för första gången på sisådär fyra år. Men talangen sitter kvar! För första gången typ någonsin är det tillräckligt varmt ute, det vill säga plusgrader, för att mina fötter inte ska vara vita och bortdomnade efter tio minuter. Det gör ju det hela så mycket roligare och mer njutbart!
Fina soliga backar, kortspel i stugan, afterski med Markoolio, lunch i toppstugan och en och annan puss i backen - det är så skidsemester ska vara. Det enda som saknas är ett besök i våffelstugan, kanske hinner vi det innan hemfärd imorgon. Jag tackar pappa för resan med mig och Gillis, och Erik för pussarna (och skidorna, stavarna och skidglasögonen). Puss!