"Lycka är att få napp" står det på keramiktavlan som mormor och morfar alltid har haft. Lycka är också att få ha haft morfar i mitt liv fram tills nu. Jag vet att de allra flesta säger så, men min morfar var verkligen helt fantastisk.

 

Det var med honom jag grävde daggmask för att åka ut med båten och meta i Slänten. Efteråt tittade jag storögt när han rensade abborren på stenen uppe i skogen. Tillsammans undersökte vi om det fanns något i magsäcken på de stora fiskarna, och det häftigaste var när abborren slukat en liten firre som inte hunnit smältas än.

Morfar visade mig hur man mosade smultronen tillsammans med socker, i en sådan där gammal kaffekopp som finns i sommarstugor. Han njöt verkligen när han åt den där mosade smultronröran. Han gillade även skalken på fläskköttet och de fattiga riddarna och napoleonbakelserna slukade han på studs. Potatis tyckte han inte om.

 

Jag vet inte hur många gånger man hör mig ropa "MOOOORFAAAAAR KOOOOOM!! MOOORFAAAAR? Var är morfar?" på våra gamla inspelade videofilmer. När jag var yngre spelade vi Yatzy och lekte gömma säl - fågel, fisk eller mittemellan. Senare blev det mer kortspelande, han har nog vunnit flest gånger av alla men är inte alltid vän med kortlekens damar, de så kallade kärringluderasen. Morfar frågade i flera år när jag skulle börja dricka kaffe, och för sisådär sju år sen kunde jag göra honom sällskap.

 

I alla fall tills han blev 87 var han alltid med och pillade och påtade i trädgården, snickrade ihop midsommarstången, kom på smarta uppfinningar. Fram till sin sista dag trixade han med saker, löste sudoku och korsord, lagade dammsugare och fixade i stort sett vad som helst - på sitt eget sätt. Han har alltid lyckats. Aldrig har jag mött någon som är så nedrans envis OCH tålmodig.

 

Han var också en riktig filosoferare min morfar, han funderade på mycket. Till exempel vad de små tunna vita molnen egentligen var till för. Han kom fram till att de fanns till för att fåglarna skulle kunna se de små myggen bättre mot det vita, i jämförelse med mot den blå himlen. Han undrade vad katterna egentligen gick och tänkte på hela tiden. Han hade sina idéer. Och han faschinerades av mycket. Hur myran kämpade och slet för att dra den döda humlan över halva grusgården, eller hur vi ungdomar kunde skriva så snabbt på mobilen.

Han lyckades vara gift i över 65 år med världens bästa mormor. Det är han ju fortfarande, och lika så är han världens bästa morfar, trots att han igår natt lugnt och stilla gick bort 91,5 år gammal. Min fina, härliga, underbara, kluriga, roliga, söta morfar <3