Oh ja, det är så fint och varmt i Göteborg idag! "Just ja, det är ju så här livet ska kännas" kom jag på mig själv att tänka när solen värmde i ansiktet, fåglarna kvittrade och jag såg färgglada blommor i parken. Så tänker jag i och för sig inför varje årstid, vid varje härlig, sorglig, jobbig, rolig och kärleksfull upplevelse, stor som liten - jag vänjer mig aldrig. Vid livet alltså, och det är ju bra!

 

Den första halvan av den här veckan har jag känt att jag levt. Jag har i stort sett varit ensam kommunikatör på kontoret, med mina kollegor på semester, halvtidsarbetande eller på annan ort. Jag har haft mina uppgifter, deras uppgifter, blivit vidarebefordrad uppgifter. Jag har utmanats, pressats, blivit frågad om hjälp och tvingats lösa problem och fatta beslut som jag vanligtvis inte behöver ta ställning till. Idag när jag gick från jobbet, med solen i ansiktet, kände att jag hade läget under kontroll. Jag kände mig lättad, nöjd och lite stolt över att jag löst det jag stött på, och jag insåg att jag lärt mig massor på tre dagar och att det är precis på det här sättet man utvecklas. Förhoppningsvis håller den känslan i sig tills jag går på helg!