Igår kväll, strax efter 23, plingade det till i telefonen. Kent-Emma, som jag kallar henne, hade skickat en länk till en video på kent.nu med texten "Har du sett det här?!". Exalterad, i tron om att Kent släppt en ny singel, kopplade jag upp telefonen till bluetooth för de bra högtalarna, satte mig tillrätta i soffan med videon framför mig, tryckte på play.

 

"Vilket härligt beat" tänkte jag när låten drog igång, men insåg ganska snabbt att "Då som nu för alltid" inte var en riktig låt med sina 2 minuter och 53 sekunder. Jag tittade vidare, såg skivomslagen till Kents alla album visa sig på olika sätt. Jag började ana orod. Sen kom det, BOOM. Mitt hjärta gick i kras. Tårarna vällde upp. Det blev helt tomt. 

Deras sista album. Deras sista turné, någonsin. I år. Kent går i graven, den 17 december. Jag fick ångest direkt, "den 17 december, då är ju jag inte i Sverige utan på Sri Lanka, VAD HÄNDER DEN 17 DECEMBER?! Ska de bara ha en spelning, jag dör, jag dör, nej så kan det inte vara, de skrev ju sista turnén."

 

Jag lyckades somna till slut. Idag klarnade det, den sista spelningen ÄR den 17 december på Tele2 Arena i Stockholm, den missar jag. MEN de ska på turné, de kommer till Göteborg den 30 september och biljetterna släpps på lördag klockan 12. Jag måste ha. Till Göteborg, och till Karlstad tillsammans med mamma den 2 december. Göteborg och Karlstad, minst. Jag tar med jobbdatorn hem på fredag så att jag kan sitta redo på så många datorer/mobiler som möjligt. Måste. Ha.

 

Idag kom singeln Egoist och den 20 maj släpper de sin sista skiva någonsin, Då som nu för alltid.