Jag måste säga att de blev lika perfekta som de brukar, så lite mjöl som möjligt, inte glömma saltet, lägga russinen i blöt och mortla saffranet. Och så ut ur ugnen precis efter att de fått lite färg, så att botten fortfarande är gul och inte brun och bullen precis gått från degig till saftig. Fast när man tar en bit av mitten, utan bullens skal, ska man kunna trycka ihop den så att det blir en liten degboll igen. Något undergräddade tycker kanske en del, men inte vi. Perfekta!

Sen började många stora, fluffiga flingor falla utanför. Och jag blev sprallig och sprang runt i lägenheten, hoppade i soffan, gjorde konstiga ljud och rörelser, nöp Erik i bröstvårtorna och ylade i skräckblandad förtjusning, ni vet så där så man nästan får panik, när han sa "Nä, nu du!" och sprang efter och försökte ta tag i mig. Som ett litet barn verkligen, lycklig.