TVÅOR&ÅTTOR&28
Jag gillar siffran 8, det har jag alltid gjort. Säkert till stor del för att jag är född den 8e, men även för att det är en mjuk och fin siffra, rundad och evig. På andra plats har nummer 2 kommit, kanske även det på grund av när jag är född, nämligen månad två. Men den är jämn och har fin form.
Tillsammans är de liksom oslagbara känns det som, 28 är näst intill magisk. Det har jag känt åtminstone sen jag gick i 7an, för nästan 15 år sen. Det vet jag, för jag kommer ihåg hur nöjd jag blev och hur min hjärna liksom slappnade av när jag fick skåp nummer 28, som jag hade önskat. I motsats är 7or värst, jag hatar dem. Så hårda och vassa och otrevliga. Hade jag fått skåp 7 eller 17 hade det känts som taggtråd i huvudet. Jag kan knappt skriva det utan att det att jag får små stötar.
Så ja, jag bävade lite inför att fylla 27 för snart ett år sen. Sen har det ju varit ett toppenår i alla fall, men känslan av att gå in i 2018 och dessutom snart fylla 28 känns ju fantastiskt. Stordåd är på gång! Hehe nej, men det känns väldigt skönt på något sätt. Avslappnande. Jag tror ju inte på sånt där som "jag känner på mig att…" eller "det var ödet att.." eller "det här är ett tecken på att..", men kanske kan min feeling för 28 åtminstone leda till någon sorts självuppfyllande profetia.
Jag tänker lite snabbt att jag jinxar mitt år genom att skriva så här, men det tror jag ju egentligen inte heller på. Man är bara sitt favorittal i ett år helt enkelt, och det tänker jag ta till vara på!