Hennes barn, barnbarn och vänninor undrade om hon inte saknade Spanien, men nej då, det hade hon gjort och hon var så lyckligt lottad över de minnena med sin man som nu var bortgången, att hon kunde se och höra och gå och vara ute och prata med folk och hur bra hon trivdes. Efter några minuter önskade hon mig en fantastisk helg och 87-åringen fortsatte sen iväg med relativt snabba steg. Hon skulle säkert gå i två timmar till. Vilken livsnjutare! Och vilka historier man kan få ta del av om man bara är öppen för dem. Fint möte så här en lördag mitt på dagen.