17 Juni 2018, 18:20
Kommentarer (0)
17&JUNI&2017
När Erik fyllde 28 i april gav jag honom en överraskning. Överraskningen fick han reda på den 16 juni väl på Landvetter, vi skulle åka till Gotland över helgen. Passande nog hade vi dagen innan firat treårsdagen. Helgen blev så himla lyckad.
Perfekt. Det var soligt och varmt, romantiskt och det var liksom bara så mycket kärlek mellan oss, det bubblade.
Och så på lördagen låg jag ner på en bänk med huvudet i Eriks knä i eftermiddagssolen i Almedalen. Vi småpratade och hade det mysigt. Erik berättade att han pratat med kompisen Eklund, som är pappa, om det här med barn. Eklund hade frågat Erik vad han
väntade på, att det bara var att sätta igång och "få det överstökat". "Händer det så är det ju ingen kris direkt, men om några år", hade vi sagt. Jag hade ändå börjat längta lite, nu när det fanns några bäbisar i vår kompiskrets.
Jag frågade Erik om han hade funderat över när det kunde tänkas börjas egentligen. "Ja, det har jag" svarade han, "kanske i vår eller så."
Sen blev det liksom en kort tystnad. En paus som bröts av att jag sa att jag fick något i ögat, eller kanske fick jag inte det. "Det kanske var fel svar då.." mumlade Erik, men jag kom snabbt på fötter och berättade att så var
inte alls fallet. Jag berättade att han just hade gjort mig snäppet lyckligare. För det var inte alls det svaret jag hade väntat mig, det var tidigare än jag trott, och jag förvånades lite över hur himla glad jag blev. Så varm i hjärtat, så lycklig,
så full av kärlek. Helt plötsligt längtade jag extremt mycket till nästa år.
Minuterna efteråt föreslog Erik en ny långresa, kanske över jul 2018. "Det är nog kanske inte så lämpligt med tanke på det vi just pratade om!", sa jag innan han kom på sig själv. Så vi landade i att en långresa sommaren 2018 vill vi nog ha, och efter det på hösten, då kunde det vara lagom med bebis.
Vi tog liksom ett steg framåt i livet tillsammans där och då, kom varandra närmare på något sätt. Vi fattade ett gemensamt stort beslut. Det var ett stort ögonblick för mig, att få det sagt högt så där.
Kommentarer
Trackback