Efter den lilla ceremonin följde vi med Samuelsons hem där vi blev bjudna på nygräddade våfflor, och utomhus kunde vi sitta. Nu ser kanske inte någon speciellt glad ut på bilden, men så skönt det var där i höstsolen, så goda krispiga våfflor och hemkokta syltar, och långa intressanta samtal. 

På väg hem var vädret för fint för att sätta sig inne, så jag och Erik tog promenaden runt Härlanda tjärn. En underbar sensommar- eller kanske tidig höstdag, och vilken verklig skillnad det gjorde att sluta den där 1,5 timme tidigare. Så mycket kväll borde man alltid ha kvar!