Båtresan hem var lika tuff som dit, men vi åkte i alla fall i tid, och sen fick vi skjuts till Ubud som var vår nästa destination. En stor, ganska kommerciell by med massvis med restauranger, caféer, butiker och vattenfall. Vi gjorde samma sak som sist, upplevde med moppe, och allt var toppen. Förutom det där med jordbävningen då.

 

Det var vår första kväll i Ubud, Erik hade precis kommit tillbaka från en massage och hoppade i vår egen (!) pool. Jag låg i sängen och läste när sängramen plötsligt började slå mot väggen. Jag kopplade inte först, tänkte att kanske är det någon som borrar i huset eller så är det Eriks steg utanför som gör att det vibrerar (jag vet, inte sannolikt). Men så ställde sig Erik i dörröppningen och jag frågade "skakar det?". "Ja, det gör det faktiskt", svarade Erik och jag for upp i sängen och ut till poolen. Där stod vi en halv minut ungefär medan skakningarna fortsatte, marken böljade och det gick stora vågor i poolen som tömde vattnet. Sen la det sig. Sjukt obehaglig känsla, man har ju ingen aning om hur man ska förhålla sig. Vi Googlade och ganska snabbt kom det upp att det varit ytterligare en större jordbävning på Lombok. Vi kände av några efterskalv på kvällen och morgonen därpå, man reagerade på vartenda ljud och vibration och var nästan själv i gungning. Och så, efter två lugna dagar kom ett kraftigt efterskalv strax innan midnatt. Vi hann hoppa upp ur sängen, men det här varade bara några sekunder. Den natten sov man ju så där, med några tydliga efterskalv.