Fredag och hembjuden till Sandra för tacomys. Precis som förra gången köpte jag med mig disktraskor, något syrligt att dricka och avokado och begav mig ut till Hisingen efter jobbet. Jag välkomnades varmt av Sandra, lilla Signe och en till en början blyg 3-åring som snart nöp av ett par blad från Sandras bröllopspresentväxt, det var ju en propeller.

 

Ja, visst var det, sa jag och försökte sätta snurrspjutt på bladen i luften, till 3-åringens stora förtjusning. Några timmar senare somnade han med tomtemössan på, gulle. Precis som sist blev sen tremånaders-Signe min för ett par timmar medan Sandra lagade mat, hehe. En riktig pompmiddag med egengjorda tacobröd, tacoköttbitar, guacamole och tomatsalsa fick hon ihop, för att inte tala om citron- & vallmokakan till efterrätt.

 

Hon är bra Sandra, håller inte inne med komplimanger och tankar utan säger dem snarare flera gånger, öppet och på ett sätt man inte är van vid, oväntat. Helt plötsligt kommer ett "jag känner att jag lär mig mycket av dig" eller "du kommer bli en sån bra mamma" eller "här kommer du med din härliga dialekt och energi" eller "shit vad bra sagt!" med mera, med mera. Kanske är jag lite åt det hållet jag med, men inte alls på samma sätt. Men det gör en glad, och vem vill inte göra människor glada? Jag ska bli mer så :)