Jag var 1-2 dagar sen, temperaturen var fortfarande hög och jag inbillar mig att jag sprungit på toa några gånger extra och varit hungrigare än vanligt. Men det är egentligen allt. 

Och så imorse klockan 6 hoppade jag upp ur sängen och testade. Positivt. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, darrade, började gråta och gick in till Erik som fortfarande sov. "Älskling.." sa jag gråtandes och han halvsatte sig snabbt upp i sängen och sa "Är du gravid?"   Jaaaa, fick jag ur mig och grät ännu mer. 

Vi höll om varandra, jag fortsatte gråta, och så fnissade vi lite, kramades ännu mer och jag tände lampan för att visa honom det extra strecket. Helt sjukt. Det här kommer vi aldrig få uppleva igen, vårt första plus. Efter det här visste vi inte riktigt vad vi skulle göra. Just det, borsta tänderna. Gå till jobbet. Vi ville ju bara vara hemma nu!

Jag köpte ett digitalt test på väg till jobbet och testade några timmar senare. "Gravid +3 veckor" visade det. Yes. Så nu kör vi, första dagen av vecka 5, och jag hoppas så innerligt att vårt lilla riskorn stannar och utvecklas därinne. 

För inget är ju säkert, massa saker kan gå fel. Och även om jag kommer att vara så orolig tänker jag låta mig själv vara glad och lycklig, för oavsett hur det går från och med nu har det gått. Vi fungerar. Jag har skyddat mig själv med tanken att det kommer ta tid, kanske aldrig gå. Och så händer det efter ett dryga månaden. Det är ju fantastiskt.  

Så OM nu allt går som det ska, då blir jag & Erik föräldrar någon gång runt midsommar 2019 <3