Under vecka sex har jag somnat i soffan framför tvn, blivit trött tidigt och illamåendet har smugit sig på. Ibland mer, ibland mindre, ibland under några timmar, ibland större delen av dagen. Men inget extremt än, även om det där ständiga molandet i mellangärdet tillslut gör att man ynkar lite och andas snabbt. 

Byxknappen är fortfarande öppen så ofta det går och det känns att det händer saker i kroppen.