Hon har gått upp ca 1,3 kilo och det enda plagget vi hade i storlek 44 och som var lite för stort när hon föddes har hon vuxit ur för ett par veckor sen. Strumporna som innan såg ut som stövlar och storlek 50 sitter nu som en smäck. 

Vi var så nöjda över att hon åt rumstempererad mat, det var ju så smidigt att bara ha med sig maten i väskan och inte krångla med termos när man var iväg. Den senaste veckan har hon dock kommit på att rumstempererad mat smakar skit och kräver att allt hon dricker som inte kommer direkt från tutten ska vara upphettat. Det tog ett tag innan vi fattade var det var, när hon helt plötsligt fick psykbryt vid flaskan, spottade, spillde och skrek. Men det var väl helt enkelt hennes sinnen som utvecklats så pass mycket att hon inte bara accepterade det som erbjöds. 

Hon ser inte riktigt lika mycket ut som en groda i kroppen längre, med den uppblåsta magen och de långa smala benen, utan mer som en liten människa. Det tänkte jag på igår när hon badade med Erik, som hon älskar att bada!

Håret på hjässan har försvunnit medan det rödlätta fortsätter växa på bakhuvudet. Det nya som kommer ser blont ut. Vi kan nu klippa hennes naglar, men ändå samlas smuts under dem som är omöjligt att få bort. 

Hon är stark i benen och i nacken och när hon är vaken stampar benen i ett, armarna vevar och huvudet vänder sig fram och tillbaka när hon tittar på allt omkring sig. Helst på lampor och mer och mer rakt i våra ögon, då spricker hon ofta upp i ett urgulligt leende och gapar av glädje.