För första gången på typ 22 år har jag varit sjuk, ordentligt förkyld och till och med stannat hemma. Skyller på sämre immunförsvar :) Hon har i alla fall verkat må bra där inne. För första gången fick jag höra hennes hjärta hos barnmorskan, häftigt,
och nu löper besöken på med var fjärde, var tredje, varannan vecka fram till hon kommer.
Jag har börjat äta järn (varannan dag för i övrigt var mina blodvärden "SÅ fantastiskt bra", haha), men annars tuffar det helt enkelt på. Hon känns fortfarande mer och mer, och i veckan har jag lagt en del tid på att buda hem bebiskläder
från Tradera. Hur smart - det mesta är liksom knappt använt!
Tycker inte jag har sett så stor skillnad på magen de senaste veckorna, men jag tänker ibland på att den är i vägen, även om den inte är så stor. Till exempel när man börjar sig ner för att knyta skorna, då trycks lungorna ihop och jag får typ andnöd,
hehe. I övrigt är det svårt att inte hålla åtminstone en hand på magen konstant, ganska ofta klappar man och myser, så som man ser att alla gravida gör. Det är helt enkelt så mysigt och svårt att låta bli!