Kanske kände Hennie av att det var fars dag, för hon var sitt allra sötaste jag. Titta bara hur lycklig hon blev när vi satte upp henne lite i vagnen och hon kunde se sig omkring. Lilla hjärtat, som en liten docka. 

Vi myste och la vår lilla korv till kvällen, och det var nog senast hon sov hela natten utan att äta eller vakna, som hon brukar. Tydligen finns det något som heter 4 month sleep regression, och kanske är det det som spökar nu. Hon sover fint i 5-6 timmar, vaknar vid 1 och är klarvaken. Stånkar, stönar och tillsist - gråter?! Har inte hänt under hela hennes liv! Men nu de senaste nätterna har vi fått trösta, mata och stå ut med hennes stånkande (eller tja, jag, Erik vaknar inte om hon inte gallskriker) ett par timmar vid två tillfällen under natten.

Oftast somnar hon i sängen efter mat, men vi vill inte vänja henne vid att varken äta eller sova i vår säng på natten. Men kanske är det det som gäller nu i några veckor, och klaga ska man väl egentligen inte när det är standard för de allra flesta :)